Var inte Hitler också vegan?

swNej, men vissa saker tyder på att han var inkonsekvent djurvän. Detta motbevisar ju dock inte på något sätt djurrättsidén. Argumentet är en låg form av ”guilt by association” argumentation. Hitler var även barnvänlig, är detta ett argument mot barns rättigheter? Argumentet är såklart mycket enfaldigt och ohållbart, ändå är det ofta florerande i många tidningar. Det visar på ett behov att dölja, snarare än klargöra. Man vill inte ta upp en seriös djurrättsdebatt, utan man vill hellre skapa en skendebatt där djurrättsförespråkare ställs i försvarsposition. Mer klarsynta människor inser det absurda i detta.

Undviker du att åka bil, tåg och flyg? Du vet väl att du dödar en massa insekter när du sätter ned foten i skogen?

inAtt jag omedvetet har ihjäl djur är inget försvar för att medvetet äta djur och stödja djurfabriker. På samma vis som det faktum att man inte i sitt vardagsliv kan undvika att skapa lidande för människor inte är ett argument för koncentrationsläger. Alltså, att man inte kan undvika ett mindre ont, är inget argument för att man inte ska försöka undvika ett större ont. Sedan är det förstås skillnad mellan djur och djur. Skillnaden ligger i förmågan att uppleva.

Motion till Fdr:s rikstämma

mc * Jag yrkar på att köttkonsumtionsfrågan tilldelas huvuddelen av Djurens Rätts resurser.

Jag ser i huvudsak tre skäl för det:

  1. Köttkonsumtionsfrågan berör nästan alla människor. Om vi får ut ett budskap om köttätande till tusen personer berörs alla direkt av det. Om vi får ut ett budskap om djurförsök till samma antal personer kanske det berör i bästa fall någon enstaka person av dem mer direkt.

  1. Köttfrågan har positiva sidoeffekter. Främst att vegetarianer har hälsofördelar av sin kost. För exempelvis jaktfrågan, djurförsöksfrågan, djurcirkusfrågan och pälsfarmningsfrågan är förhållandet helt annorlunda. De är problematiska på ett sätt som köttkonsumtionsfrågan inte är.Problemet med jaktfrågan är att alternativet är en ökad rovdjursstam som inte dödar bytesdjuren på ett mindre lidandegenererande sätt än vid mänsklig jakt.Problemet med djurförsöksfrågan är att djurförsök innebär att det kan tas fram viktiga mediciner som räddar människors liv. Om vi förnekar detta ställer vi oss helt utanför majoritetsvetenskapen och om vi inte förnekar det utsätter vi oss för en diskussion där människors liv ställs mot råttors liv.

    Problemet med djurcirkusar är att de berör så få djur. Alla Sveriges djurcirkusar har färre djur än vad någon enstaka familj i Sverige äter under ett antal år.

    Problemet med pälsfarmningsfrågan är att pälsfarmning sker i många länder varav flera har sämre djurskyddslagar och sämre produktionsförhållanden än de svenska. Ett pälsfarmsförbud innebär inte att motsvarande antal djur räddas, det innebär att produktionen flyttar utomlands. Ofta till länder med ännu sämre förhållanden. Problemet är inte att vi har svensk pälsfarmning, utan att människor bär pälskläder. En jämförelse skulle kunna vara att vi inte skulle rädda en enda ko om vi slog ut svensk köttproduktion med ett inhemskt produktionsförbud. Detta eftersom produktionen då skulle flytta utomlands och vi skulle importera motsvarande kvantitet kött – så länge det inte är efterfrågan vi angriper.

    Det finns alltså en poäng i att rikta sig mot konsumenter, men att rikta sig mot pälskonsumenter bör i effektivitet jämföras med att rikta sig mot köttkonsumenter. Köttätande berör långt fler människor och en enskild köttätare orsakar mer lidande och död än vad en pälskonsument orsakar med sitt pälsbärande. Vi bör därför relativt sett fokusera ännu mer på köttfrågan.

    Dessa problematiseringar bör givetvis inte ses som ett ursäktande. Däremot bör de här sakerna vägas in när vi bedömer vilka prioriteringar vi ska göra. Köttätande drabbar fler djur än alla andra områden tillsammans. Köttätande innebär att djuren oftast dödas tidigare (mindre andel av sin naturliga livstid) än när det gäller andra djurområden. Köttätande innebär ofta det största lidandet för det enskilda djuret.

  1. Köttätande är den psykologiskt enklaste och tydligaste djurrättsfrågan. Detta för att det är den djurfråga som har störst psykologisk närhet för människor eftersom det handlar om något de flesta gör varje dag samtidigt som dödande och dålig behandling av djur enbart för mat är intellektuellt oproblematiskt för oss i djurrättsrörelsen. Det ger oss den bästa möjligheten att lyfta fram djurrättsetik och det enskilda djuret utan att hamna i kontraproduktiva utilitaristiska diskussioner. Köttätande är den fråga som det är enklast att formulera ett positivt budskap kring. Alternativet till köttätande kan formuleras som vegetarisk mat, bättre hälsa och goda långsiktiga konsekvenser för djur. Övriga områden är som sagt mer problematiska.

Vad tycker du om naturfolken och att de äter kött?


aboNaturfolkens dödande av djur är självfallet inte något som bör ha hög prioritet sett till allt annat förtryck av djur. Djuren hålls inte fångna, det är en större uppoffring för dessa grupper att sluta upp med jakt, och det är en liten kvantitet djur vi talar om. Dock är ju frågan mest aktuell på så vis att den används som motargument mot djurrätt. Och då menar jag att den rimligaste etiken principiellt inte rättfärdigar djurförtyck för att det är naturfolk som förtrycker och skapar lidande. Vi anser knappast att kannibalism, organiserad våldtäkt, människooffrande, könsstympning, mord på barn etc, är ok om det är `naturfolk` som begår handlingarna. Att det är djur som är offer för likvärdigt lidandeskapande bör väl knappast förändra det hela. Om man tycker att det är okej när naturfolk förtrycker djur, så är man speciecist vill jag påstå. Att man inte visar respekt för naturfolkens kultur om man intar denna attityd är ett ohållbart påstående. Det är lika orimligt som att säga att man inte kan vara emot könsstympning och samtidigt ha respekt för andra kulturer. Är man konsekvent anti-speciesist, vilket jag tycker man bör försöka vara så bör man inte acceptera djurförtryck för att det är en viss typ av människor som utför handlingarna. Man bör också tror jag, vara försiktig med att ge kulturer eller sedvänjor etc, egenvärde. Jag tror att naturfolk precis som vi i vår kultur, skulle må bättre och bidra med mer positivt om de gjorde sig av med sina fördomsfulla traditioner och föreställningar.

Men är det inte naturligt att äta kött?

hhHur definierar du naturligt? (inte många har bra svar på det)
Alla förtryck har rättfärdigats med att ”det är naturligt”. Slaveriet rättfärdigades med de svartas naturliga underlägsenhet och med att de vita alltid varit överlägsna, kvinnoförtryck har rättfärdigats med att kvinnor alltid haft en underordnad position och att de är svagare. Nazistisk ideologi spreds med hjälp av propagandafilmer där man visade den ariska rasens ”naturliga överlägsenhet” och judarnas underlägsenhet. Dessutom kan man fråga sig vad människor menar med naturligt. Är det naturligt att åka buss? Är det naturligt att ha kläder? Naturlighetsbegreppet är synnerligen relativt och knappast särskilt användbart. En av människans mest utmärkande egenskaper är ju förövrigt möjligheten att skapa sig själv utöver naturliga begränsningar.

När det gäller den biologiska innebörden kan vi konstatera att kött är en tänkbar, men inte nödvändig beståndsdel av människans kost. Inom de flesta kulturer och samhällen har människan ätit kött – dock mkt mindre än vad vi i västerlandet äter. Går vi till våra närmaste släktingar, schimpanserna så äter de mest vegetabiliskt. Även en del ägg, smådjur etc. Men det som är intressant är inte att leva som vi gjort tidigare utan att leva på ett sätt som är så bra som möjligt. Det behöver inte nödvändigtvis vara samma sak. Människan har inte brytt sig moraliskt om djur genom historien (dock som religiösa symboler etc). Men det finns massor av företeelser som förekommit genom historien som ändå inte är bra. Våldtäkt, aggresivitet, krig, etc, har förekommit genom historien och kan bitvis förklaras med biologi. Detta innebär inte att våra aktiva val bör främja detta. Samma sak med djurhänsyn. Vi kan leva som veganer/vegetarianer eftersom alla näringsämnen kan hämtas från växtriket. Därmed är det en öppen fråga vad som är ”naturligt”. Vi kan alltså välja. Och vi bör välja bort sådant som skapar lidande.

Det är ju så livsförnekande – Man måste ju njuta! Kött är gott!

tmJag kan förstå den känslan. Men för mig är det mycket trevligare att fråga sig vad man ska äta till middag, än vem. Och det finns faktiskt underbar vegansk mat. Dessutom med stora hälsofördelar. Att vegoföda skulle vara en begränsning är felaktigt. Du slutar visserligen med kött, men du upptäcker så otroligt mycket nytt och spännande. Ett tips är att testa en månad. Så upptäcker många hur enkelt och gott det är när man väl kommit över den där första gränsen.

Nathalias konst kränker människovärdet


aaÅterigen uppmärksammas Nathalia Edenmont i och med att hon medverkar i grupputställningen ”Animalworld” på Borås konstmuseum. Hennes bilder på egenhändigt nydödade djur upprör människor.  Ofta kan man ana sin egen spegelbild i djurens nästan levande ögon. De levde någon minut innan bilderna togs men avlivades för att nå ett högre konstnärligt syfte i Nathalias konst. Nu har den lokala djurparken, enligt uppgift, dragit sig ur ett planerat samarbete med museet.

Varför blir så många av oss upprörda av hennes konst? Finns det någon skillnad i att döda djur för konstens skull eller att äta upp dem? De flesta av oss upplever att människan har ett egenvärde som är oberoende av hennes egenskaper, åskådningar eller handlingar. Detta människovärde gör att vi inte tycker det är rätt att ens vår värsta fiende torteras eller förnedras. På samma sätt tror jag att de flesta av oss intuitivt anar ett djurvärde. Detta djurvärde är långt mindre än människovärdet men garanterar ändå en viss respekt för det enskilda djuret.

Eftersom det ur ett historiskt perspektiv varit en överlevnadsfördel för människor att äta djur ses dödandet av djur för matproduktion som något nödvändigt ont. Därför är det inte ett brott mot detta djurvärde. Konst däremot anser vi bör ställa sig på den andra/svaga sidan och vara verksamt mot menings- och uppfattningsetablissemanget. Den befinner sig högst upp på Maslows behovstrappa och får sin legitimitet när den inspirerar oss att växa som människor. Nathalias konst saknar dessa kvalitéer. Vad hon gör är att uppröra oss genom att vidga gränserna för vad vi kan tänka oss göra mot djuren och på så sätt kränka vår känsla för djurvärdet.

Nu menar nog många att det inte finns något djurvärde. Nej, men det är många som också menar att det inte finns något människovärde. De människor jag känner som brinner för människovärdet medger att det i logikens namn också finns ett djurvärde. Hotas detta djurvärde så hotas även i förlängningen människovärdet.

Djurrätt och speciesism

maMåste bekänna en sak: Jag är speciesist. Alltså jag anser att vi bör ta mindre hänsyn till djurs död och lidande än till människors. Detta även om djurens förmåga att lida och deras vilja att leva är lika stor som våran.

Nog tror jag att en cancersjuk råtta, älg eller hare upplever lika stort lidande som en cancersjuk människa.  Men eftersom sjukvårdsresurserna är begränsade står djurens intresse av att inte lida i konflikt med människors intresse av att inte lida.

Låt oss säga att det finns 100 miljoner råttor och 10 miljoner människor i Sverige. En sann antispeciesist borde då rimligen argumentera för att råttorna borde få 10 gånger större del av Sveriges cancervårdsresurser än människor. Men då hävdar kanske antispeciesisten att vi även bör ta hänsyn till att människans anhöriga lider mer än råttans. Men hur än antispeciesisten vrider på saken kan hon aldrig förneka att råttorna har moralisk rätt till en stor del av våra cancervårdsresurser.  Detta är en tanke som stöter bort människor från djurrätten och får oss att framstå som galningar.

Varifrån kommer då tanken om antispeciesism. Jo, ifrån den engelska psykologen Richard Ryder som samtidigt hittar på begreppet painism. För honom flyter utilitarism och rättihetstänkande ihop och även djurskydd och djurrätt. Begreppsförvirringen är i det närmaste total. Emellertid var det antidjurrättaren och djurförsöksförespråkaren Peter Singer som gjorde begreppet speciesism känt. För honom är antispeciesismen bara en logisk följd av utilitarism. Idag tror jag de flesta utilitaristiska filosofer ser sig som antispeciester, fast av någon outgrundlig orsak kommer de oftast fram till att köttätande är det bästa för den totala lyckan i universum.

Djurrätten däremot begränsar sig till att endast ge djuren rätten att inte avsiktligt dödas eller utsättas för lidande av människor. Den utgör inget hot mot människors intressen eller den existerande moralen som bygger på människovärdet. Därför har djurrättstanken framtiden för sig i motsatts till antispeciesismen.