Köttskatt i stället för subventionerade djurfabriker

Läste med glädje i tidningen om att Malin Olofsson och Daniel Öhman fick Stora journalistpriset 2011 för sin granskning av matindustrin. Vill gärna poängtera att jag inte vill stödja det som sker bakom de stängda dörrarna på djurfabrikerna. Det är staten som tvingar mig att betala för hemskheterna genom skattsedeln.

Staten styrs av regeringen där Centern utser landsbygdsministern, som är djupt involverad i de gigantiska jordbruksbidragen. Det är därför partiet finns. Centern domineras nämligen av LRF, som representerar massor med företag vilka lever av djurfabrikerna. De kräver ständigt mer bidrag. Alla tvingas ge pengar till köttindustrin, alla måste doppa händerna i blod. Min bön, mina tårar och den ångest som mig förtär, vädjar till er politiker, låt mig slippa det här.

Det finns en politisk stig som ringlar i riktning mot en värld utan djurfabriker och subventioner. Den heter köttskatt. Den språklösa sorgen som finns i fabriksdjurens ögon bör betalas av de som äter deras lekamen. Ju mer grisens liv respekteras, desto dyrare blir köttet och desto lönsammare blir det att investera i vegetariska köttsubstitut.

Fåfängt försöker jag förtränga, att det i hög utsträckning är mina pengar som bekostar det löpande bandet på slakteriet, där det trängs rosa kroppar, upphängda i bakbenen, med tungorna dinglande utanför trynena. Hela tiden hörs ljudet i mitt öra: Kom och svara för ditt brott!

Till er politiker ställer jag nu mitt hopp. För skattebetalarnas skull och för de med tryne, mule och näbb: Inför under 2012 en köttskatt som vrider jordbrukspolitiken rätt, i stället för den nuvarande bidragskarusellen som föder de omänskliga djurfabrikerna.


Kommentera