Jag tror på den fria viljan!

Det finns ingen allmänt accepterad definition av ”fri vilja”, men ni som läser detta kommer nog att ana vad jag menar. Det är tanken att ”instinkter ytterst styr all vår vilja” som jag ska försöka bemöta. Dess konsekvens är att ingen fri vilja alls existerar och då är också min kamp för ett vegetariskt samhälle meningslös.

Som jag tolkar tillvaron så är jag både ett urgammalt djur och en ung människa, en ny skapelse på vårt klot som utmärks av begrepp som vetenskap, snällhet, matematik, medkänsla, konst, etik och ett avancerat språk.

Gamla primitiva instinkter, som angrepp och försvar, är äldre än de humana talanger som nu är under utveckling. Genom övning och upprepning kommer de nya talangerna att leda oss till ett förnuftigt, kärleksfullt och vegetarisk samhälle i rask takt, i och med att informationsexplotionen ger oss en allt snabbare feed back. Det är en framtid där de djuriska kampanlagen inte längre har lekstuga i våra medvetanden.

Alla anlag är frukten av viljans bruk, i den mening att den vilja fortplantar sig som pekar i evolutionens riktning. Med viljans kraft bringar vi våra önskningar och begär ut i livet, omsätter dessa till såväl tankar som handlingar. Dessa anlag som vi kallar för djuriska, själviska, intoleranta, osv har varit våra tidigare dygder, vår viljas mål. De har tjänat oss i den kamp som är villkoret i djurets värld, den starkes rätt.

Men i den fas vi nu är i blir dessa anlag inte längre önskvärda i samma grad som tidigare. De är inte längre ideal. Dess främste utövare får inte samma hjältegloria som tidigare. Den hyllning som tidigare experter inom detta område kunde sola sig i blir allt mindre och mindre. Vem hyllar idag gamla krigarkungar? Den som tycker om actionhjältar, som exempelvis James Bond, stämplas som outvecklad och primitiv. Medkänsla, vetenskap och snällhet är däremot begrepp som får en allt högre status för varje dag som går.

Att vi bär på två helt motsatta ideal inom oss, ett från den djuriska forntiden och ett annat som pekar mot den mänskliga framtiden, innebär för mig att vi inte har fri vilja när vi utövar de djuriska metoderna. Fast precis när detta sker, så önskar och vill vi naturligtvis göra så, även om vi i nästa ögonblick ångrar oss. Vi är sant fria först när vi väljer att gå i riktning mot den vi verkligen vill vara, när vi förverkligar oss själva. För alla känner en vilja att vara människa och kunna det hon kan. Ingen vill på djupet apa sig, då är man inte sann. Eller för att citera Jesus: ”Den sonen gjort fri han är verkligen fri”.

Alla anlag är alltså på sätt och vis produkter av vår viljeföring och kan därför också påverkas av viljekraften. Detta börjar med en önskan om förändring, som sedan upprepas, blir till vana, förmågor och slutligen till anlag via evolutionen.

Vi är alltid precis på det utvecklingssteg som vi själva önskar. I den stund vi önskar oss ett högre ideal har vi ju redan det. Därför har vi all den makt vi behöver för att ändra vår situation till något bättre än vad den upplevs som idag. Det är inga främmande krafter utanför oss själva som godtyckligt placerat oss där vi är. För att citera Jesus: ”Den som ber han får”. Vi behöver endast låta vår önskan och längtan omsättas till handlingar så kommer vi garanterat dit vi vill. Kan vi vara friare?

Kom låt oss nu gå ut och omvända några köttisar!

Här är förresten en sång som jag tycker uttrycker samma grundtanke om en positiv vilja och framtidshopp i en mörk värld: lyssna.


Kommentera