Djurens förintelse avslöjar massdödandets mekanismer

”För djuren är alla människor nazister. Deras korta, plågsamma liv i fönsterlösa djurfabriker är ett ständigt pågående Treblinka.”

Denna koppling mellan Förintelsen och djurindustrin finns med i flera böcker av den hängivna vegetarianen och polskfödda juden Isaac Bashevis Singer, 1978 års Nobelpristagare i litteratur som levde mellan 1902-1991.

I Djurens förintelse går författarna, Pelle Strindlund och Henrik Wig, vidare med denna jämförelse och belyser utförligt likheter mellan ideologerna bakom Förintelsen och djurindustrin ur många olika perspektiv.

Den 650-sidor långa boken är den mest ögonöppnande och tankeväckande djurrättsskrift som jag någonsin läst. Det förvånade mig hur många och tydliga paralleller det finns mellan de tankebyggnader som rättfärdigar de två ohyggliga företeelserna.

Boken är fullspäckad med aktuella citat från kända personer som syftar till att blottlägga den ideologi i samhället som ger oss makten och rätten att döda andra djur utan att behöva känna dåligt samvete.

Gustav Fridolin, utbildningsminister och jägare, beskriver jakten som ”ett gemensamt förvaltande av en gemensam resurs”. En grupp av individer, de vilda djuren, saknar egenvärde. De finns till, i bästa fall, endast för vår skull. Så ser tyvärr också medelsvensson på de djuren idag, inte bara Gustaf Fridolin. Benämningar som köttdjur, mjölkkor och slaktkycklingar anger tydligt vad lantbruksdjuren är till för.

Nazismen, som den beskrivs i Adolf Hitlers självbiografi Mein Kampf och som den praktiserades i Tredje Riket, ser på ryssar och andra östeuropeiska folk på ett liknande sätt. Slaver är en resurs för renrasiga arier i form av arbetskraft och inget mer. De är råmaterial att bruka och ta för sig av. De kan dödas när och om tysken vill det.

Visste du att Pol Pot var köttätare? I en Lilla Berlin-strippserie som gjort viral succé vänder Ellen Ekman mästerligt på en mycket vanlig replik, riktad mot vegetarianer. När djurrätt och vegetarianism diskuteras påstås nämligen ofta att Hitler var vegetarian och att nazismen hade en vision om ett vegetariskt samhälle. Slutsatsen, ofta outtalad, är att en överdriven omsorg av djur kan leda till nazismens människoförakt. Djurens befrielse går till botten och granskar källorna till denna seglivade myt.

De flesta tror nog att nazisterna var sjuka i huvudet, sadistiskt lagda och onda. Men sanningen är att det överväldigande flertalet i det nazistiska systemet var vanliga människor som plikttroget utförde sitt arbete. Det krävs nästan ingenting för att bara flyta med.

Författarna visar hur nazisterna använde djurförtrycket som en modell för att förtrycka och förinta människor. Djurens förintelse avslutas med de tänkvärda orden: Varje gång vi avvisar våldet och istället omfamnar medkänslan uttrycker vi vår vision av hur vi vill att världen som helhet ska se ut. En värld där vi inte längre är härskare utan lever sida vid sida med alla dem som, liksom vi, fått jorden till sitt hem.

Jonas Norberg

Recensionen har publicerats i Tidningen Syre.
Köp boken här:
http://www.adlibris.com/se/bok/djurens-forintelse-manniskans-nazism-mot-andra-arter-9789187207716

Kommentarer inaktiverade.