Vetenskapliga rapporter

Världscancerfondens rekommendationer
(2019)

Världscancerfonden har uppgraderat varningen för rött kött till högsta nivån och avråder helt ifrån alla processade charkvaror som exempelvis korv. Världscancerfonden har 8 rekommendationer, 3 berör köttkonsumtionen.

Snittkonsumtionen i ett land av rött kött och chark får högst vara 300 gram i veckan. Det innebär tre 90-grams hamburgare och en skinksmörgås. (Den individuella maxgränsen för en person och vecka är 500 gram)


Reducing food’s environmental impact through producers and consumers (Oxford, 2018)

Den bästa insatsen du kan göra för klimatet är att bli vegan, enligt den hittills största studien som gjorts av lantbrukets klimatpåverkan.

Rapporten visar att animalieproduktionen globalt tar upp 83 procent av jordbruksmarkerna och står för huvuddelen av klimatutsläppen från maten. Se sidan 16.

Det är den den mest omfattande studien som gjorts över lantbrukets miljö- och klimatpåverkan. Den innehåller information från 38 700 lantbruk i 123 länder.

En sammanfattning av studien finns här: https://www.svd.se/studie-vegan-bast-for-klimatet.


The Biomass Distribution on Earth
(Proceedings of the National Academy of Sciences, 2018)

Hela 96 procent av däggdjurens biomassa utgörs av oss människor och boskap. De vilda däggdjuren utgör bara 4 procent.

Vi människor har sedan civilisationens gryning utrotat 83 procent av de vilda däggdjuren och hälften av växterna, räknat i biomassa. Andelen fågelbiomassa från vilda fåglar är 30 procent.

Animalieindustrin tränger mycket snabbt undan det vilda livet. En sammanfattning av studien finns här: https://www.theguardian.com/environment/2018/may/21/human-race-just-001-of-all-life-but-has-destroyed-over-80-of-wild-mammals-study


Less is more (Greenpeace, 2018)

  • Minska kött- och mejerikonsumtionen för hälsosammare liv och en friskare planet.
  • Greenpeace-visionen om kött- och mejerisystemet fram till 2050.

Rapporten visar att vår köttkonsumtion är ett enormt stort miljö- och klimatproblem. För att nå en hållbarare livsmedelsproduktion behöver vi kraftfulla politiska beslut så att den globala produktionen och konsumtionen av kött och andra animalieprodukter minskar med minst 50 procent till 2050.

Det är nödvändigt att vi i den rika världen, som äter mycket kött, minskar vår konsumtion betydligt snabbare. För oss i Västeuropa innebär det att vi behöver politiska beslut som minskar köttkonsumtionen med 70 procent redan till 2030.


Living Planet Report – så mår planeten jorden (Världsnaturfonden, 2018)

Världsnaturfondens rapport WWFs Living Planet Report 2018 som granskar tillståndet på planeten visar att bestånden av vilda ryggradsdjur som kartlagts i drygt 16 000 populationer har minskat med 60 procent sedan 1970. Om utvecklingen fortsätter i samma takt riskerar två tredjedelar av världens bestånd av däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur att vara borta om några få år.


A 1500-year multiproxy record of coastal hypoxia from the northern Baltic Sea indicates unprecedented deoxygenation over the 20th century (Biogeosciences, 2018)

Syrenivåerna vid Östersjöns kuster är de lägsta på 1500 år. Bottendöden i Östersjön har drabbat en yta dubbelt så stor som Danmark.Forskarna bakom studien publicerad i Biogeosciences pekar ut köttkonsumtion som en huvudorsak till bottendöd eftersom den ger upphov till mycket stora utsläpp av kväve och fosfor.

– Animalier orsakar stora näringsförluster, säger forskarna Sami Jokinen vid Åbo universitet och Tom Jilbert vid Helsingfors universitet, till The Guardian. De är medförfattare till den finsk-tyska Östersjörapporten. Forskarna rekommenderar allmänheten att äta mindre kött.


Essays on behavioral economics: Nudges, food consumption and procedural fairness (Göteborgs universitet, 2017)

Forskning från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet visar att vi med enkla metoder kan påverka restaurangbesökare att minska köttkonsumtionen till förmån för vegetarisk mat, med sänkta utsläpp av växthusgaser som följd.

Preferensen för kött är inte så stark och stabil som man skulle kunna tro. Vad vi väljer att köpa avgörs inte bara av priset och utbudet, utan även av miljön kring beslutet. Forskning visar att det är fullt möjligt att designa en beslutsmiljö som leder till att vegetariska alternativ väljs oftare. Det visar denna doktorsavhandling av Verena Kurz, forskare i beteendeekonomi.


Grazed and Confused (Oxford, 2017)

En internationell forskarrapport med svenskt deltagande från Oxford, som hänvisar till 300 studier, visar att kolinlagringen från betande djur i marken är liten jämfört med de stora växthusgasutsläppen i form av koldioxid, dikväveoxid och metan. Rapporten slår fast att vi måste äta mindre kött.


Mitigation potential and global health impacts from emissions pricing of food commodities (Oxford, 2016)

Maten står för en fjärdedel av utsläppen globalt. Enligt studien från Oxford skulle en skatt på kött och mejeriprodukter minska klimatpåverkan och genom att främja en hälsosammare diet rädda en halv miljon människor per år. Forskarna tittade på olika typer av skatter och kom fram till att det optimala systemet höjer skatter på kött samtidigt som nyttigare mat subventioneras så att pengarna från köttskatten går tillbaka till skattebetalarna.


Åtgärder för en mer klimatvänlig animaliekonsumtion
(Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling, 2016)

Rapporten uppmanar regeringen att prioriterar en politik som minskar utsläppen av växthusgaser från produktionen av animalier i Sverige och som minskar konsumtionen av de animalieprodukter som har mest negativ påverkan på klimatet, miljön och hälsan. Dit hör i högsta grad kött från idisslare och mejeriprodukter.

För att förverkliga detta föreslås regeringen sjösätta en kostnadseffektiv kombination av styrmedel: information, skatter och utbudsförändringar genom frivilliga överenskommelser. Regeringen bör även stimulera innovation och företagande för utveckling av klimatsmarta, goda och hälsosamma alternativ till kött och mejeriprodukter.


hav

Changes in four societal drivers and their potential to reduce Swedish nutrient inputs into the sea (Havsmiljöinstitutet, 2016)

Havsmiljöinstitutets rapport visar att en minskad konsumtion från totalt 80 till 60 gram högvärdigt protein per person och dag, skulle minska belastningen av fosfor på havet med 40 procent (196 ton) per år, och av kväve med 50 procent (8 882 ton) per år.

Detta är under förutsättning att jordbruksmarken som blir över istället används till perenna fodergrödor som kräver mindre gödsling och plöjning. Idag äter vi svenskar 55 procent mer animaliskt protein än 1970, vilket är betydligt mer protein än vi behöver ur näringssynpunkt.


International Survey on Climate Change
(WWF, 2016)

Världsnaturfondens klimatundersökning visar att 46 procent av svenskarna vill ha politiska åtgärder för att minska köttkonsumtionen och 22 procent vill ha en köttskatt, vilket är en hög andel för att vara en skatt.


Health and climate change cobenefits of dietary change
(Oxford, 2016)

En rapport från Oxford, publicerad i Proceedings of National Academy of Sciences, visar att en global övergång till växtbaserad kost kan spara 700-1000 miljarder dollar per år i minskade sjukvårdskostnader. Dessutom bedöms drygt åtta miljoner människoliv årligen kunna räddas och växthusutsläppen från matsektorn beräknas kunna reduceras med över två tredjedelar.


Changing Climate, Changing Diets
Pathways to Lower Meat Consumption
(Chatham House the Royal Institute of International Affairs, 2015)

Chatham House utreder grundligt de politiska vägarna till minskad köttkonsumtion. Köttskatt bör införas som ett effektivt verktyg för att rädda planeten och pengarna kan med fördel användas till att subventionera klimatsmart växtbaserad föda.

”Agriculture is a major driver of climate change. Globally, food systems are responsible for up to 30 per cent of all humandriven greenhouse gas (GHG) emissions. The production of animals and of crops for feed alone accounts for nearly a third of global deforestation and associated carbon dioxide emissions: it is a primary source of methane and nitrous oxide, two of the most potent GHGs; and in terms of water, land and energy use it is highly resource-intensive.”


Rent mjöl i påsen? – Om spannmålsodling, miljöpåverkan och konsumtion (Naturskyddsföreningen, 2015)

Animalieindustrin dominerar det svenska jordbruket. Spannmål är den ena av två jämnstora grödor. Den andra stora grödan är vall, fleråriga blandningar av gräs och klöver som odlas som foder till nötkreatur, får och hästar. Spannmål och vall använder tillsammans 85-90 procent av den totala svenska åkerarealen på cirka 2,4 miljoner hektar.

Bara 13 procent av den svenska spannmålskonsumtionen är mat åt människor i form av bröd, pasta, flingor med mera. Huvuddelen går omvägen via djuren. Mer än två tredjedelar, hela 68 procent, används som foder till kor, grisar, får och höns.

Korna, som förr åt mest gräs och klöver, äter nu också stora mängder spannmål.


IARC Monographs evaluate consumption of red meat and processed meat (Världshälsoorganisationen, 2015)

WHO-rapport om samband mellan rött kött, charkprodukter och cancer.

Efter att ha granskat över 800 rapporter har WHO:s internationella cancerforskningsinstitut IARC kommit fram till att processat kött klassas som säkert cancerframkallande, medan rött kött klassas som cancerframkallande med ungefär samma sannolikhet som akrylamid, UV-strålning och eldrök, vilket innebär mycket hög sannolikhet.

Konsumtion av processat kött som korv och skinka ökar markant risken för tjock- och ändtarmscancer. Risken ökar även för cancer i bukspottskörteln och i prostatan. Konsumtion av 50 gram processat kött per dag ökar risken för tarmcancer med 18 procent och desto större intag desto högre är cancerrisken. WHO uppmanar därför kraftfullt till en minskad köttkonsumtion för folkhälsans skull.


Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön (Havsmiljöinstitutet 2015)

Rapporten förespråkar köttskatt för att minska köttkonsumtionen i syfte att bekämpa övergödningen av haven. Det beror på utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor. Det leder till ökade växtplanktonmängder, algblomningar och syrebrist i djupvattnet vilket gör att stora områden ödeläggs då bottendjur och fiskar försvinner.

Styrkan i kopplingen mellan animaliekonsumtion och gödselutsläpp av kväve och fosfor från jordbruket framgår av att över 70 procent av Sveriges jordbruksmark utnyttjas för foderproduktion. Idag är omkring 15 procent av Östersjöns botten död och risken för att bottendöden fortsätter att breda ut sig är betydande.


Rapport Dieter (Livsmedelsföretagen, 2015)

En av fem svenskar under 40 år äter vegetariskt. Den totala andelen vegetarianer har under perioden 2015-2014 ökat från 7 procent till 10 procent.

Den typiska vegetarianen är en ung kvinna som bor i en storstad.

Detta visar en undersökning från Demoskop på uppdrag av Livsmedelsföretagen.


Hitta ditt sätt
(Livsmedelsverket, 2015)

Livsmedelsverkets nya kostråd betonar hälsovinsterna med en växtbaserat kost. Kött framhålls inte som en viktig källa till näring.

Växtbaserade drycker förespråkas som hälsosamma alternativ till feta mejeriprodukter och myndigheten framhäver som särskilt positivt det snabbt växande vegetariska utbudet på restauranger.


Attityder till klimatskatt på flygresor och nötkött
(SOM-institutet, 2015)

Det finns ett starkt stöd för köttskatt bland högutbildade. Det visar en undersökning från SOM-institutet.

Var fjärde svensk är positiv till köttskatt. Mest positiva är högutbildade, där det är jämt skägg mellan förespråkare och motståndare.


Det subventionerade köttet
(Naturskyddsföreningen, 2015)

Sverige behöver en köttavgift. Naturskyddsföreningen förespråkar en generell klimatavgift på all köttkonsumtion. Deras beräkning visar att en sådan avgift skulle kunna landa på 20–25 kronor per kilo kött och ge intäkter till staten på 9–12 miljarder kronor årligen. Inkomsterna bör användas för att stödja jordbrukets ekosystemtjänster.

I en marknadsekonomisk miljöpolitik är grundidén att så länge det finns ett pris som speglar skadan så kommer miljöproblemen att lösa sig. Men politiker är dåliga på att omsätta teorin i praktik. Vår köttkonsumtion är ett exempel på subventionerade miljöskador som står i vägen för att nå riksdagens miljömål.

Köttet är i dag rabatterat, inte minst genom fodersubventioner som ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik, och genom att priset inte alls speglar skadorna på miljö och klimat. Det är mycket allvarligt ur ett miljöperspektiv.


Hållbara konsumtionsmönster
(Naturvårdsverket, 2015)

Rapporten föreslår att köttskatt och flygskatt införs. Bakgrunden är att konsumtionens klimat- och miljöpåverkan är svår att komma åt på annat sätt. Enligt Naturvårdsverket har summan av Sveriges växthusgasutsläpp, inrikes plus utrikes, ökat med 17 procent de senaste 20 åren. Den kraftiga utsläppsökningen beror på ökad konsumtion.

I dag är växthusgasutsläppen som orsakas av varje svensks matkonsumtion omkring 1,8 ton per år. Att kött, mejeriprodukter och fisk helt ersätts med vegetabilisk föda är en nödvändig förutsättning för att kunna pressa ner de årliga växthusgasutsläppen från maten till globalt hållbara 0,3 ton per person år 2050.


Miljöpåverkan från animalieprodukter – kött, mjölk och ägg
(Livsmedelsverket, 2013)

Befolkningen ska äta mindre ost både ur miljö- och hälsosynpunkt. Myndigheten betonar också att folk bör äta mer grönsaker och mindre kött.

Genom att ändra på hur vi äter skulle vi kunna halvera utsläppen av växthusgaser och samtidigt få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med i dag.


Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtionen 2050
(Chalmers, 2013)

Rapporten är skriven av tre forskare på Chalmers, Institutionen för energi och miljö. Spana in den lilla, lilla köttfria stapeln längst till höger: det blir verkligen lite växthusgaser med en växtbaserad kost. Vilken underbar vision för år 2050! Men då krävs det ekonomiska styrmedel (läs köttskatt).


Global Environment Outlook 2012
(FN, 2012)

Förord
”GEO-5 är den mest omfattande, opartiska och djupgående utvärdering av sitt slag. Den återspeglar den gemensamma kunskapen om de senaste vetenskapliga rönen, som bygger på den stora mängd forskning som genomförs inom och utanför FN-systemet av ledande experter och samarbetsorganisationer.”
BAN Ki-moon, Förenta nationernas generalsekreterare

Sidan 82
”Med tanke på hela råvarukedjeanalysen, inklusive avskogning för bete och foderproduktion, så står köttproduktionen för 18-25 procent av världens utsläpp av växthusgaser, vilket är mer än den globala transportsektorn”


Nordiska näringsrekommendationerna
(2012)

Den som vill minska risken för hjärtkärlsjukdom, cancer, övervikt och typ 2-diabetes ska äta mer grönt, frukt, vegetabiliska oljor och fullkorn. Och mindre snabba kolhydrater, kött och smör.

Mer fokus på vilken typ av fett och kolhydrater man bör äta än hur mycket. et är också mer fokus på vilka livsmedel som bidrar med olika fetter och med kolhydrater i form av kostfibrer och socker.


European Nitrogen Assessment
(2011)

Närmare 85 procent av Europas kväveförbrukning, från konstgödsel, går till grödor i djurfoder. Eftersom europén i genomsnitt äter 70 procent mer kött- och mjölkprodukter än nödvändigt föreslår rapportförfattarna bland annat en minskning av köttintaget.

Totalt har 200 experter från 21 länder bidragit till denna 800-sidor långa rapport. Forskarna uppskattar den årliga miljökostnaden till mellan 70 och 320 miljoner euro – mer än dubbelt så mycket som den extra avkastningen kvävebaserat konstgödsel ger jordbruket.


FN:s djuruppfödningsrapport 
(Livestock’s Long Shadow 2006)

är den världens största och viktigaste vetenskapliga djupgående rapport angående djurhållningens miljöpåverkan. Den är gjord av FN:s jordbruksorganisation FAO 29 november 2006.

Rapporten pekar ut djurhållning för köttproduktion som en av de allra största miljöbovarna av alla mänskliga aktiviteter. Köttet toppar listan för bland annat jordförstörelse, förstörelse av vattenresurser, överutnyttjande av vattenresurser, försurning och luftföroreningar. Hela 14,5 procent av världens växthusgaser kommer ifrån djuruppfödningen.


Livestock and Climate Change
(World Watch)

Miljöekonomer på Världsbanken gör annorlunda beräkningar av växthusgasutsläppen (där träds kolinlagring beräkas på ett annat sätt) som visar att köttet står för minst 51 procent av växthusgaserna. (Vilket är betydligt mer än 14,5 procent som är den siffra som FN och världens klimatforskare står bakom)


FN:s resursanvändningrapport
(FN:s miljöråd 2010)

FN-rapporten Assessing the Environmental Impacts of Consumption and Production konstaterar att köttkonsumtionen måste minska drastiskt och omgående för att rädda planeten från klimatförändringens värsta konsekvenser. För att rädda världen från hunger, bränslebrist och klimatförändringens värsta konsekvenser krävs ett globalt skifte mot en vegetarisk diet. Västvärldens förkärlek till kött och mejeriprodukter är ohållbar då världens befolkning växer mot beräknade 9,1 miljarder år 2050.

”Impacts from agriculture are expected to increase substantially due to population growth, increasing consumption of animal products. Unlike fossil fuels, it is difficult to look for alternatives: people have to eat. A substantial reduction of impacts would only be possible with a substantial worldwide diet change, away from animal products.” (sidan 82)


Rapport om kött och skogsskövling Greenpeace

Rapport om hur biffkorna och köttexporten driver skogsavverkningen i Amazonas. Betesmark åt boskap upptar nära 80 procent av marken från den skövlade regnskogen i brasilianska Amazonas.

A Greenpeace survey based on Brazilian government data shows that in 2006 cattle occupied 79.5% of the land already in use in the Brazilian Legal Amazon” (sidan 3)


Världens största köttstudie

Amerikanska forskare har analyserat sambandet mellan matvanor och mortalitet i National Institutes of Health-AARP Diet and Health Study, en kohortstudie med över en halv miljon deltagare i åldern 50–71 år.

Den femtedel män respektive kvinnor som angivit högst intag av rött kött hade 31 respektive 36 procent högre risk att dö under uppföljningstiden i både hjärt-kärlsjukdom och cancer.


Kött och klimat – Matens värstingar Naturskyddsföreningen

Nästan en tredjedel av hushållets klimatpåverkan kommer från maten och den största delen kommer från köttkonsumtionen. Konsumtionen av kött ökar och idag köper svensken ca 85 kg kött per år, en ökning med 40 procent på 20 år.

Istället för att föda upp djuren på gräs eller restprodukter blir 50 procent av den spannmål som odlas i Sverige djurfoder. På hela 70 procent av den svenska åkerarealen odlas foder. I odlingen används nästan alltid konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som minskar antalet vilda växter- och djur. Det vill säga den biologiska mångfalden minskar och naturens sårbarhet ökar.


Feeding a Thirsty World (Stockholm International Water Institute)

På 40 års sikt kan nästan alla behöva bli vegetarianer om en katastrofal global livsmedelsbrist och matkris ska förhindras. Jordens befolkning får cirka 20 procent av sitt protein från animaliska produkter men det kan behöva falla till 5 procent fram till 2050, då befolkningen förutspås ha ökat med 2 miljarder.

“The analysis showed that there will not be enough water available on current croplands to produce food for the expected population in 2050 if we follow current trends and changes towards diets common in Western nations (3,000 kcal produced per capita, including 20 per cent of calories produced coming from animal proteins). There will, however, be just enough water, if the proportion of animal based foods is limited to 5 per cent of total calories and considerable regional water deficits can be met by a well organised and reliable system of food trade.” (sidan 14)


Köttkonsumtionens klimatpåverkan Naturvårdsverket

I rapporten omnämns vegetariska dagar som ett bra sätt att agera lokalt i frågan. Även frågan om köttskatt lyfts fram. Naturvårdsverket tecknar bland annat en klimatsmartare och betydligt mer köttfri framtidsbild:

”En halverad köttkonsumtion en tänkbar framtidsvision?
I backspegeln 2025: Under en 10-årsperiod halverade vi vår köttkonsumtion från 83 kg till 42 kg per person och år. Den nya nivån ligger under 1960 års nivå (51 kg).
Minskningen skedde med bibehållen fördelning mellan de olika köttslagen. Den minskade köttkonsumtionen gjorde gott för klimat och andra miljömål samt hälsa och plånbok. I ett första steg var målsättningen att allmänheten skulle känna att det var lätt att minska köttkonsumtionen med en portion per vecka.
I dag finns förutsättningar som möjliggör för konsumenterna att äta gott och bekvämt med en halverad köttkonsumtion, förutsättningar som tidigare saknades. Konsumenterna har incitament att göra klimatsmarta måltidsval samtidigt som antalet aktiva val som konsumenten behöver göra har minimerats. Majoriteten av restaurangerna har nu lika många köttfria rätter att erbjuda som kötträtter. Olika internationella kök har bidragit till smakrika och attraktiva rätter för ett mångfasetterat och lockande utbud.
Fler skolor och arbetsplatser har minst en vegetarisk dag per vecka och har generellt en större andel vegetabilier i rätterna. I butikernas färdigmatdiskar finns lika många köttfria rätter som kötträtter, och kötträtternas genomsnittliga köttinnehåll är mindre än tidigare. De klimatsmarta alternativen har ett attraktivt pris, exempelvis har vegetariska rätter ett lägre pris än rätter med en hög andel kött. I hemmen har vi upptäckt hur mycket goda maträtter det finns som innehåller betydligt stor andel vegetabilier och som är enkla att laga.”


Mat-klimat-listan (Sveriges lantbruksuniversitet)

Rapporten behandlar endast miljömålet Klimatpåverkan och ska inte användas som ensamt verktyg vid kostplanering. Det är nödvändigt att även beakta miljöaspekter såsom biologisk mångfald, användning av bekämpningsmedel och antibiotika, samt andra aspekter såsom djurvälfärd och, självfallet, näringsinnehåll.

Mat-klimat-listan innehåller klimatavtryck-siffror av bokföringskaraktär, d.v.s. siffrorna visar på utsläpp av växthusgaser såsom produktionen ser ut nu och i ett statiskt läge, och säger ingenting om hur utsläppen på sikt kan förändras när efterfrågan på ett visst livsmedel ökar.


Green consumption taxes on meat in Sweden

Beräkningar av framtida köttskatter med avseende på växthusgaser, kväve och fosfor och ammoniak från nötkött, fläsk och fågel. Respektive produkt bör beskattas med 28, 26 och 40 procent. Köttskatten bör alltså bli högst på fågel.


Nyfiken: Vego

Studiematerial som ABF har tagit fram för att ge grundläggande kunskap om näringslära och klimat­vinster med vegomat. ABF vill även väcka tankar och skapa diskussioner kring djur­rätt, etik och moral.


Underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050

I denna rapport som överlämnats till regeringen lyfter Naturvårdsverket frågan om köttskatt.

”Utformning och konsekvenser av att indirekt prissätta särskilt utsläppsintensiva produkter bör utredas. Det gäller handelsgödsel och en differentierad klimatskatt på kött.”


Hållbar köttkonsumtion

Rapporten från Jordbruksverket som lyfte upp begreppet köttskatt i den politiska debatten.

En koldioxidskatt i konsumentledet i kombination med information och märkning om hur köttet producerats skulle kunna påverka konsumtionen i en mer hållbar riktning.”

Djurens förintelse avslöjar massdödandets mekanismer

”För djuren är alla människor nazister. Deras korta, plågsamma liv i fönsterlösa djurfabriker är ett ständigt pågående Treblinka.”

Denna koppling mellan Förintelsen och djurindustrin finns med i flera böcker av den hängivna vegetarianen och polskfödda juden Isaac Bashevis Singer, 1978 års Nobelpristagare i litteratur som levde mellan 1902-1991.

I Djurens förintelse går författarna, Pelle Strindlund och Henrik Wig, vidare med denna jämförelse och belyser utförligt likheter mellan ideologerna bakom Förintelsen och djurindustrin ur många olika perspektiv.

Den 650-sidor långa boken är den mest ögonöppnande och tankeväckande djurrättsskrift som jag någonsin läst. Det förvånade mig hur många och tydliga paralleller det finns mellan de tankebyggnader som rättfärdigar de två ohyggliga företeelserna.

Boken är fullspäckad med aktuella citat från kända personer som syftar till att blottlägga den ideologi i samhället som ger oss makten och rätten att döda andra djur utan att behöva känna dåligt samvete.

Gustav Fridolin, utbildningsminister och jägare, beskriver jakten som ”ett gemensamt förvaltande av en gemensam resurs”. En grupp av individer, de vilda djuren, saknar egenvärde. De finns till, i bästa fall, endast för vår skull. Så ser tyvärr också medelsvensson på de djuren idag, inte bara Gustaf Fridolin. Benämningar som köttdjur, mjölkkor och slaktkycklingar anger tydligt vad lantbruksdjuren är till för.

Nazismen, som den beskrivs i Adolf Hitlers självbiografi Mein Kampf och som den praktiserades i Tredje Riket, ser på ryssar och andra östeuropeiska folk på ett liknande sätt. Slaver är en resurs för renrasiga arier i form av arbetskraft och inget mer. De är råmaterial att bruka och ta för sig av. De kan dödas när och om tysken vill det.

Visste du att Pol Pot var köttätare? I en Lilla Berlin-strippserie som gjort viral succé vänder Ellen Ekman mästerligt på en mycket vanlig replik, riktad mot vegetarianer. När djurrätt och vegetarianism diskuteras påstås nämligen ofta att Hitler var vegetarian och att nazismen hade en vision om ett vegetariskt samhälle. Slutsatsen, ofta outtalad, är att en överdriven omsorg av djur kan leda till nazismens människoförakt. Djurens befrielse går till botten och granskar källorna till denna seglivade myt.

De flesta tror nog att nazisterna var sjuka i huvudet, sadistiskt lagda och onda. Men sanningen är att det överväldigande flertalet i det nazistiska systemet var vanliga människor som plikttroget utförde sitt arbete. Det krävs nästan ingenting för att bara flyta med.

Författarna visar hur nazisterna använde djurförtrycket som en modell för att förtrycka och förinta människor. Djurens förintelse avslutas med de tänkvärda orden: Varje gång vi avvisar våldet och istället omfamnar medkänslan uttrycker vi vår vision av hur vi vill att världen som helhet ska se ut. En värld där vi inte längre är härskare utan lever sida vid sida med alla dem som, liksom vi, fått jorden till sitt hem.

Jonas Norberg

Recensionen har publicerats i Tidningen Syre.
Köp boken här:
http://www.adlibris.com/se/bok/djurens-forintelse-manniskans-nazism-mot-andra-arter-9789187207716

Lev Tolstoj: Etikens första steg är vegetarianism

the-first-stepDet första steget

Av Lev Tolstoj
(Kapitel från boken Essays and Letters publicerad mellan år 1884-1903 och förord till den ryska utgåvan av The Ethics of Diet år 1892)


För ett antal dagar sedan besökte jag slakthuset i vår stad Tula. Det är byggt enligt det nya och förbättrade system som numera används i stora städer, i syfte att orsaka djuren så lite lidande som möjligt. Det var en fredag, två dagar innan trefaldighetssöndag. Det fanns många djur där.

Länge hade jag velat besöka ett slakteri för att med egna ögon se den verklighet som dryftas då frågan om vegetarianism kommer på tal. Först skämdes jag för att göra det. Man skäms alltid för att titta på ett lidande som man vet är på väg att inträffa, men som man inte kan förhindra. Så jag sköt hela tiden upp mitt besök.

Likväl, för ett litet tag sedan träffade jag av en händelse en slaktare som var på väg tillbaka till Tula efter ett besök i föräldrahemmet. Han var ännu inte en erfaren slaktare. Hans uppgift var att hugga med kniven. Jag frågade honom om han tycker synd om de djur som han dödar. Han gav mig det vanliga svaret.

– Varför ska jag tycka synd om dem? Det är nödvändigt.

Men när jag sa till honom att det faktiskt inte är nödvändigt att äta kött, utan bara en lyx, höll han med och erkände att han var ledsen för djurens skull.

– Men vad ska jag göra? Jag måste förtjäna mitt levebröd. I början var jag rädd för att döda. Min far har i hela sitt liv aldrig dödat ens en kyckling.

Majoriteten av ryssarna vågar inte döda. De har medlidande som uttrycks i rädsla. Den här mannen hade också varit rädd. Nu var han det inte längre. Han berättade för mig att det mesta av arbetet utförs på fredagar ända fram till kvällen.

Och för inte så länge sedan samtalade jag med en pensionerad soldat som numera är slaktare. Även han var först förbluffad över mitt påstående om att det är orätt att döda. Han svarade med de vanliga fraserna. Men efteråt höll han med mig.

– Speciellt när de tysta och tama boskapen kommer. Stackarna litar på mig. Det är kolossalt sorgligt!

Detta är verkligen ohyggligt! Inte bara djurens lidande och död. Människan kväver, helt utan mening, det inre livets höga förmåga till sympati och medlidande med andra levande varelser som liknar oss själva. Genom att ha sönder sina egna känslor blir människan grym. Så djupt i det mänskliga hjärtat finns förbudet mot att ta någons liv!

En gång när jag gående var på väg ut från Moskva blev jag erbjuden skjuts av några åkare som var på väg från Serpouhof till en närliggande skog för att hämta ved. Det var torsdagen före påsk. Jag satte mig i den första vagnen bredvid en stark, röd och grov åkare som av allt att döma drack för mycket.

När vi kom in i en by såg vi en naken välgödd rosa gris som släpades till gården för att slaktas. Hon skrek med en ohygglig röst, likt skriket från en människa. Precis när vi passerar ska de till att döda den. En man sticker kniven i halsen. Grisen skriker ännu högre och mer hjärtskärande. Hon bryter sig loss från männen och springer i väg täckt med blod. Jag ser inte alla detaljer på grund av min närsynthet. Jag såg bara grisens människolika rosa kropp och hörde de desperata skriken. Men åkaren tittade noga på och såg alla detaljer. De fångade in grisen, klubbade henne och fortsatte med att skära av halsen. När skriken upphörde suckade åkaren tungt.

– Ska människor verkligen inte stå till svars för sådana här handlingar?

Så stark är människans motvilja mot allt dödande. Men dåliga föredömen, uppmuntrad girighet, påståendet att Gud har tillåtit det och framför allt, gammal vana, gör att folk helt förlorar denna naturliga känsla.

Så en fredag bestämde jag mig för att gå till slakteriet i Tula och jag erbjöd en ödmjuk och vänlig bekant till mig att följa med. Han svarade:

– Ja, jag har hört att verksamheten är bra och har velat se den. Men om de slaktar vill jag inte gå in dit.

– Varför inte? Det är precis vad jag vill se! Om vi äter kött måste någon dödas.

– Nej, nej, jag kan inte!

Det är värt att påpeka att den här mannen är en jägare som dödar vilda däggdjur och fåglar.

t-pa-vagSå vi gick till slakthuset. Redan framför ingången känner vi en tung, äcklig och stinkande doft, som av snickarens lim eller målarfärg på lim. Ju närmare vi kommer desto starkare blir stanken. Byggnaden är gjord av rött tegel, mycket stor, med valv och höga skorstenar.

Vi går genom ytterdörrarna. Till höger är det en rymlig sluten gård, stor som tre fjärdedelar av ett
tunnland. Två gånger i veckan drivs boskapen in här för försäljning. Portvaktsrummet ligger intill. Till vänster finns kamrarna med valvformiga portar och sluttande asfaltgolv med redskap för att flytta och hänga upp kadavren.

På en bänk längs väggen i portvaktsrummet sitter ett halvt dussin slaktare, i förkläden täckta med blod. De uppdragna ärmarna avslöjar muskulösa armar nersolkade med blod. De har avslutat sitt arbete för en halvtimme sedan. Så den dagen kunde vi bara se de tomma kamrarna som var öppna på båda sidor. Det fanns en tung doft av varmt blod i luften. Golvet var brunt och glänsande med stelnat svart blod i hålrummen.

En av slaktarna beskriver slaktprocessen och visar oss den plats där det görs. Jag förstår inte riktigt vad han menar och bildar mig en felaktig, men väldigt hemsk, uppfattning om hur djuren slaktas. Jag tänker, som så ofta är fallet, att verkligheten sannolikt gör ett svagare intryck än fantasin. Men den här gången har jag fel.

Nästa gång jag besöker slakteriet kommer jag i god tid. Det är fredagen före trefaldighetssöndag, en varm dag i juni. Lukten av lim och blod är ännu starkare och mer genomträngande än vid mitt första besök. Arbetet är som mest intensivt. Tullgården är full av boskap och djuren drivs in i båsen bredvid rummen.

På gatan framför ingången står vagnar med bundna oxar, kalvar och kor. Andra vagnar dras av starka hästar. De är fyllda med levande kalvar med sänkta huvuden som gungar. Vagnarna öppnas och lossas. Liknande vagnar innehåller slaktkroppar från tjurar, brutna ben som sticker ut, huvuden, klarröda lungor och bruna levrar, som körs i väg från slakthuset.

Djurhandlarna, i långa rockar och med spön och knutpiskor i händerna, går omkring på gården. Antingen märker de upp nötkreatur, som tillhör samma ägare, med tjära. Eller så förhandlar de. Eller så för de fram oxar och tjurar från den stora gården till gångar som leder till kammarna. Dessa män är tydligen alla upptagna med pengafrågor och beräkningar. Frågan om det är rätt eller fel att döda dessa djur är lika långt från deras tankar som frågan om den kemiska sammansättningen av det blod som täcker golven i rummen.

Inga slaktare kan ses på gården. De är alla i arbetsrummen. Denna dag ska ett hundratal nötkreatur slaktas. Jag är på väg in i en av kamrarna, men tvärstannar vid dörren. Både därför att rummet är fullt med kadaver som flyttas omkring och därför att blodet droppar ner och flyter ymnigt på golvet. Samtliga närvarande slaktare är nersmetade med blod. Går jag in skulle jag säkerligen också smetas ner. Ett upphängt kadaver tas ner, ett annat flyttas mot dörren. Ett tredje kadaver, en slaktad oxe, ligger med sina vita ben utsträckta medan en slaktare med stark hand skär ut det hårt sträckta skinnet.

Genom dörren, mittemot det ställe där jag står, leds en stor, röd och välnärda oxe in. Två män drar honom framåt. Knappt har han kommit in i rummet när jag ser en slaktare föra kniven mot halsen och ge honom ett hugg. Oxen faller tungt på sin mage när alla fyra benen plötsligt ger vika. Omedelbart vältrar han sig över på ena sidan och skakar på fram- och bakbenen.

En slaktare ger sig genast på oxen från den motsatta sidan till de ryckande benen, tar tag i hornen och vrider ner huvudet mot marken, samtidigt som en annan slaktare skär av halsen med en kniv. Under huvudet flyter det en ström av mörkrött blod, som en nersmetad pojke fångar upp i en behållare av tenn.

Hela tiden medan detta pågår rycker oxen på huvudet som om han försöker komma upp, och sparkar med sina fyra ben i luften. Behållaren fylls snabbt, men oxen lever fortfarande. Magen häver kraftigt och både bakbenen och frambenen sprattlar så häftigt att slaktarna måste hålla sig undan. När en behållare är full, går pojken bort med den på sitt huvud till charkuterifabriken, medan en annan pojke ersätter den med en färsk behållare som också snart börjar fyllas upp. Fortfarande kränger oxen sin kropp och sprattlar med bakbenen.matbord

När blodet upphör att flyta höjer slaktaren djurets huvud och börjar flå det. Oxen fortsätter att vrida sig. Huvudet, fråntagen sin hud, är rött med vita ådror, och har samma ställning som den fått av slaktaren. På båda sidor hänger huden. Fortfarande har djuret inte upphört att vrida sig. Ytterligare en annan slaktare tar tag i ett av benen, bryter och skär av det. Kramperna fortsätter ändå i de återstående benen och i magen. De andra benen skärs av och kastas åt sidan, tillsammans med andra delar från oxar som tillhör samma ägare. Sedan släpas slaktkroppen till lyften och hängs upp. Kramperna är över.

Från dörren fortsätter jag att titta på en andra, tredje och fjärde oxe. Det är samma sak hela tiden.

Huvuden med sönderbitna tungor skärs av. Sprattlande kroppsdelar. Den enda skillnaden är att slaktaren inte alltid behöver slå en andra gång för att klubba djuret. Ibland missar han sitt mål varpå oxen bölade hoppar upp och försöker fly, täckt med blod. Men då dras hans huvud ner under en skena, ett andra slag kommer och han faller.

Därefter går jag in genom dörren där oxarna leds i. Här ser jag samma saker hända, fast närmare och därmed tydligare. Men framförallt ser jag också vad jag inte har sett förut: hur oxarna tvingas in genom dörren. Varje gång en oxe leds in i rummet dras han framåt av ett rep knutet till dess horn. Djuret känner lukten av blod och vägrar att gå framåt. Ibland bölar han och backar. Styrkan från två män räcker inte för att med våld dra in den. Därför går varje gång en av slaktarna runt djuret, griper tag i svansen och vrider om den så våldsamt att brosken knakar. Oxen går framåt.

När de är klara med boskap från en ägare, förs boskap från en annan in. Det första djuret i den nya gruppen är inte en oxe utan en tjur. En fin varelse, väl uppfödd med vita fläckar på benen, ung, muskulös och full av energi. Han släpas framåt, sänker huvudet och gör kraftfullt motstånd. Då griper slaktaren tag om svansen på tjuren som han går bakom, likt motorföraren som kramar handtaget till visselpipan. Han vrider runt den, brosket knastrar och tjuren rusar framåt och oroar de män som håller i repet. Sedan stannar tjuren och tittar åt sidan med sina svarta ögon med vitor fyllda med blod.

Återigen vrids svansen om och tjuren rusar fram till den förberedda platsen. En man med en klubba närmar sig, siktar och slår. Men slaget missar målet. Tjuren hoppar upp, skakar på huvudet, bölar, bryter sig fri och rusar tillbaka, nerstänkt med blod. Männen vid dörren springer alla åt sidan. De är erfarna slaktare, vana vid fara. Snabbt fångar de repet. Återigen vrids svansen om och återigen rusar tjuren tillbaka till rummet, där han trycks ner under en skena från vilken han inte kan fly. Mannen med klubba tar snabbt sikte på det ställe där håret delar sig som en stjärna. Och trots blodet träffar slaget och det fina djuret, full av liv, faller ihop. Dess huvud och ben rycker medan den blöder och huvudet flås.

– Den där förbannade djäveln har inte ens fallit på rätt sätt! Muttrar slaktaren när han skär huden från huvudet.

Fem minuter senare är huvudet klart. Rött istället för svart, stelt och stirrande. Utan hud och de ögon som för fem minuter sedan strålat med sådana vackra färger.

Efteråt går jag in i det utrymme där de mindre djuren slaktas. Det är en mycket stor kammare med asfaltgolv, bord och stolar med ryggstöd. Där dödas får och kalvar. Arbetet är redan färdigt. I det långa rummet, som genomsyras av lukten från blod, finns bara två slaktare.

En arbetskamrat blåser in i benet på ett dött lamm och klappar med handen på den svällande magen. En annan ung man, med ett förkläde solkad med blod, röker en bågig cigarett. Det finns ingen annan i den långa, mörka kammaren som är fylld med en tung doft. Efter mig kommer en man in, uppenbarligen en tidigare soldat. Han bär på en ung ettåring bagge, svart med ett vitt märke på sin hals. Benen är bundna.

Detta djur placerar han på ett av borden, som om det vore en säng. Den gamla soldaten hälsar på

slaktarna, som han tydligen känner, och frågar hur mycket deras chef sagt att de ska arbeta. Killen med cigaretten, som har en kniv som han vässar på bordskanten, svarar att de är lediga på helgdagar.

Den levande baggen ligger lika tyst och stilla som den döda och uppblåsta, förutom att den intensivt viftar på sin korta lilla svans och att den andas snabbare än vanligt. Soldaten trycker försiktigt ner, utan ansträngning, det upplyfta huvudet. Slaktaren, som fortsätter att samtala, tar tag i baggens huvud med den vänstra handen och skär av halsen.

aslongBaggen skakar och den lilla svansen stelnar till och upphör att vifta. Arbetskamraten, som väntar ut blodflödet, tänder åter cigarretten som slocknat. Blodet flödar och baggen började vrida sig. Samtalet fortsätter utan minsta avbrott. Det är förskräckligt frånstötande.

Och vad kan man säga om alla dessa höns och kycklingar som blödande och med huvudena avskurna, dagligen i tusentals kök, dråpligt och fasansfullt springer omkring och flaxar på vingarna?

Och se där, en snäll och bildad dam äter slaktkroppar från dessa djur med full visshet om att hon gör rätt, samtidigt som hon försvarar sig med två motstridiga påståenden.

För det första är hon så känslig, som hennes läkare också intygar, att hon inte kan överleva på bara vegetarisk mat. Köttet är helt nödvändigt för hennes svaga organism. För det andra är hon är så känslig att hon är oförmögen att själv tillfoga djur lidande. Eller att ens se lidandet.

Men den stackars damen är svag just därför att hon har lärt sig att leva på mat som är onaturlig för människan. Och hon undviker inte att orsaka djur lidande – för hon äter dem.

Den goda viljan utvecklas oundvikligen i en bestämd ordningsföljd. Det första steget är självkontrollen att avstå från viss mat. Och i fastan är animaliska livsmedel det som man främst bör avstå från, om man verkligen på allvar försöker att leva ett gott liv. Detta eftersom dess bruk helt enkelt är omoraliskt och leder handlingar som strider mot den moraliska känslan – förbud mot dödande och för att inte tala om de lidelser som väcks av sådana livsmedel.

Vi kan inte låtsas som att vi inte vet om detta. Vi är inte strutsar, som tror att om vi vägrar att titta på
vad vi inte vill se, så finns det inte heller. Detta är särskilt fallet, när det som vi inte vill se, är vad vi vill äta. Om det verkligen var nödvändigt, eller om inte nödvändigt så åtminstone på något sätt nyttigt! Men det är helt onödigt och tjänar bara till att göda primitiva känslor, att väcka begär, att främja lösaktighet och dryckenskap. Detta bekräftas gång på gång av det faktum att unga, snälla och oförstörda människor – särskilt kvinnor och flickor – utan att veta om logiken bakom, känner att en god moral är oförenlig med biffar. Så snart de längtar efter att bli bra människor så slutar de att äta 
kött.

Vad är det då jag vill säga? Att det räcker med att upphöra att äta kött för att bli en moralisk människa? Inte alls.

 

 

 

Bli vegan och rädda klimatet

Om vi alla blev veganer skulle växthusgasutsläppen från mat minska stort. Det visar forskning från Chalmers Tekniska Högskola. Just nu pågår FN:s klimattoppmöte i Paris, och enligt forskarna i Göteborg är det svårt att nå klimatmålen om vi inte kraftigt förändrar våra matvanor.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/chalmersforskarnas-rad-bli-vegan-och-radda-klimatet?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20151205%3Achalmersforskarnas-rad-bli-vegan-och-radda-klimatet%3Anyh

Köttskatt har likheter med rökförbudet

”en ny rapporten som publicerades i veckan, Changing Climate, Changing Diets – Pathways to Lower Meat Consumption (pdf), konstateras att animaliesektorn är ansvarig för drygt sju miljarder ton koldioxidekvivalenter varje år, knappt 15 procent av de globala utsläppen, eller lika mycket som utsläppen från världens alla fordon.”

http://miljoaktuellt.se/forskning-kottskatt-kommer-ha-likheter-med-rokforbudet-forst-motstand-sedan-acceptans/

Ingen fred i världen så länge vi äter djur

Isaac Bashevis SingerFrån djurens synvinkel är alla människor nazister – för dem är det ett evigt Treblinka. Den illustrationen finns i flera böcker av nobelpristagaren i litteratur Isaac Bashevis Singer, som själv hade släktingar och vänner som gasats ihjäl av tyskarna.

Förintelsen är det värsta som drabbat mänskligheten. Vi måste ta lärdom. Omkring 6 miljoner judar blev utdefinierade, avklädda sina individuella egenskaper och slutligen destruerade som om de vore ting. Samma objektifierande mekanism sker varje dag inom köttindustrin. Det är ett tema som Singer ofta återkom till under de sista 35 åren av sitt författarliv.

Alla god etik byggs på det respektfulla mötet mellan jag och du. Den andra är inte ett objekt för min erfarenhet. Hon är ett subjekt som deltar i att skapa mitt jag. Mötet leder till relationen. Känslan av samhörighet är omedelbar och den leder vidare till en önskan om att älska sin nästa som sig själv.

Vad människor tidigare ätit saknar moralisk relevans. Singer uttrycker sig så här: Folk säger ofta att människan alltid har ätit djur, som om det är ett försvar för att fortsätta med det. Enligt denna logik, så borde vi inte hindra människor från att mörda andra personer, eftersom det också har pågått sedan urminnes tider.

Det kommer aldrig att bli fred på jorden så länge som vi äter djur. Historien i allmänhet, förintelsen i synnerhet och Singer med sitt fantastiska författarskap lär oss att vad vi sår i dag får vi slutligen själva skörda.

Köttskandalerna kan bara botas med köttskatter

köttskandalerKöttskandalerna avlöser varandra: rumänska hästar i köttbullar, ehec-smitta i hamburgare, smygfilmat djurplågeri samt ständigt nya skräckrapporter om enorma utsläpp av växthusgaser och övergödning av Östersjön. Kött är inte längre en fråga för den enskilda individen. Nu krävs ekonomiska styrmedel enligt den grundläggande principen att förorenaren betalar, alltså i slutändan köttkonsumenten.

Är regelverket för en framtida svensk köttskatt lika för inhemskt och importerat kött bryts inga frihandelsavtal.

Så här botas köttskandalerna med hjälp av köttskatter:

Angående rumänska hästar. Ge köttproducenterna bevisbördan beträffande köttets ursprung genom krav på kameraövervakning av uppfödningsanläggningar och slakterier. Annars straffskatt. Kan offentliga platser i svenska städer kameraövervakas så kan djuranläggningarna också filmas.

Angående spridning av farliga bakterier. Hälften av all antibiotika i världen används av köttindustrin, vilket skapar enorma problem med resistenta bakterier. Ursprungsmärkningen som är på väg bör därför kompletteras med information om antibiotikaanvändningen på den specifika produktionsanläggningen, så att antibiotikaanvändningen också kan beskattas. Det ska löna sig att inte sprida sjukdomar.

Angående djurplågeriet. Det behövs ett system med djurskyddspoäng på olika former av uppfödning och transport gällande alla djurslag inom köttindustrin. Straffskatter läggs sedan på de sämsta alternativen. Det är enkelt att börja med en straffavgift på exempelvis 10 kronor per kilo burägg med rabatt för varje centimeter som burstorleken överstiger EU:s minimiregler.

Angående växthusgaser och övergödning. Koldioxidskatten på energi bör breddas till att också gälla maten. Detta eftersom matsektorn orsakar mer växthusgaser än transportsektorn i ett globalt perspektiv. Det bör även införas skatt på fosfor och kväve, som i huvudsak kommer från djurindustrins foderodlingar, för att rädda sjöar och hav från övergödning, bottendöd och aggressiv algblomning. Nationalekonomen Sarah Säll har nyligen visat i arbetsdokumentet ”Green consumption taxes on meat in Sweden” hur ett köttskattsystem kan se ut med avseende på växthusgaser och näringsläckage från nötkött, fläsk och fågel.

Konsekvenserna av köttskatter på negativa externaliteter innebär dels att köttkonsumtionen totalt minskar då priset ökar och dels att den uppfödning som är bäst för hälsan, miljön och djuren gynnas. Konsumentens valfrihet kan endast fullt förverkligas på en matmarknad där förorenaren också tvingas att betala det fulla priset utan att kunna lämpa över kostnaden på någon annan.